Jag går rakt på sak:
Jag är en varmblodig person. Bokstavligen. Jag är alltid varm. Är alltid den varmaste personen i rummet. Alltid den som vill ha fönstret öppet när andra vill ha det stängt. Alltid den som vill ha bilrutan nere när andra vill ha den uppe. Aldrig den som har sätesvärmen på. Någonsin.

Ett extremt exempel var när jag gick vislinjen på Nordiska Folkhögskolan i Kungälv i början av 2000-talet. En av mina klasskamrater var min raka motsats: Hon var alltid väldigt frusen.

En gång satt vi ett samlingsrum hela klassen. De flesta var vad man skulle kunna kalla ”normalt” klädda. Men jag satt enbart i shorts och linne. Och tyckte det var lite för varmt. Min frusna klasskamrat satt fullt påklädd; byxor, tröja, underkläder får man anta, samt täckjacka. Och tyckte det var för kallt.

Idag efter träningen betedde sig min sjukgymnast/PT lite märkligt dröjande och såg lite besvärad ut och harklade sig några gånger utan att säga något, fast hela hennes kroppsspråk sa mig att det var något hon ville säga, men bara inte riktigt visste hur. Men till slut klämde hon fram det.

– Du…det är en grej som…som jag skulle behöva ta upp. Men jag vet inte riktigt hur. Så nu bara säger jag det. Det är en patient som vill att jag ska uppmärksamma dig på att…du svettas väldigt mycket.

– Jo. Jag är medveten om det. Jag är väldigt varm av mig. Alltid varit. Och under kraftig fysisk ansträngning blir det såklart extremt tydligt. Både för mig och för andra. Jag vet, jag svettas som en gris.

– Men…kan du göra något åt det?

– Jaa…jag kan ju sluta träningen så seriöst. Många här inne tränar ju knappt alls utan pratar mest. Men för att vara på den helt säkra sidan så är väl det enda rätta att sluta träna helt.

Hon nickade med ett snett grin. Förstod hur idiotiskt allt var. Och jag förstod att hon antagligen hade fått lova patienten att framföra hans eller hennes klagomål till den vederbör. Dvs mig. Vilket hon nu hade gjort. Och nu kunde vi skratta lite åt det. Det är ju för helvete ett gym. Det är meningen att man ska anstränga sig. Och att svettas är ett bra tecken på att man gör just det. Kanske inte nödvändigtvis i den mängd jag gör, men ändå. Då det är ett gym knutet till sjukvården och rehabilitering är det visserligen inte den där gymhetsen som offentliga gym kan ha med pumpande värdelös musik, folk som frustar och skriker, gör allt för att visa sig duktiga och för att visa upp sig. Främst män inför kvinnor såklart. Det ständiga orrspelet. ”Kolla in mina imponerande och färgstarka fjädrar.”
Men också kvinnor som vill visa upp sina kroppar som de nu ansträngda sig så förbaskat för att vara välformade inför män. It goes both ways. Det här var en annan typ av miljö. Någon satt kanske bara och vred på handleden i en viss vinkel. För att de hade skadat den i en bilolycka. Någon kanske bara gick med osäkra småsteg i korridoren, för att försöka lära sig gå igen efter en förlamande lång tid i rullstol. Till exempel. Men ändå. Det var fortfarande ett gym. För helvete.
Att få tillsägelse för att man svettas när man gymmar är absurt.

Hon visste såklart det. Men var ändå tvungen att framföra klagomålet. Och nu hade hon gjort det. Och kunde slappna av.

– Men…du tog inte illa upp att jag sa det?…
– Nej, såklart inte. Det är ju inte du som… Jag pratar gärna med den patienten som nu har problem med det här.
– Jag får inte säga vem det är pga sekretess, men nu har jag framfört det i alla fall.
– Ja, jo, visst. Men…jag vet liksom inte vad jag ska göra med den informationen. Och det går åt båda hållen, för övrigt. Jag öppnar gärna fönstren när jag värmer upp på motionscykeln. Då blir vissa folk irriterade över att jag inte frågar om lov först, och att det blir för kallt. Så jag stänger dom igen.
Jag kan inte hjälpa att jag svettas när jag blir ansträngd. Den som har problem med det bör kanske inte befinna sig på ett gym över huvud taget.

– Haha! Nej, jag vet. Jag var bara tvungen att få det sagt, då jag hade lovat henne det.

– Jo, jag förstår det. Men…ska jag träna så vill jag gärna göra det ordentligt. Om det ska vara någon vits med det.
– Jo, jag vet. – Så…ses vi på Måndag? – Absolut. – Ok. Ha en fin helg. – Tack, detsamma, herr Varmblod.






https://open.spotify.com/embed/track/28P5HAF0Kll9Xd9dX4qw7A

Dela gärna:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.