Jag har kommit till något slags slutspel.

Inom en rad olika genrer. Sporter. Föreställningar. Som jag inte ens visste jag var inblandad i. Och som dessutom märkligt och lustigt nog verkar sammanfalla.

 

This is it.

 

Håll ribban och fanan högt. Imorgon kan vara din sista dag.

Och allt som finns kvar är minnen. Som ingen minns. Utom möjligen du själv.

Så hur vill du minnas det här?
Egentligen?

 

Jag har insett att jag egentligen är ganska kräsen. Inom de flesta genrer, sporter och föreställningar.
Många verkar
ha trott att jag har en ganska enkel låt-gå-princip och tolererar det mesta. Och därför är lätt att finta bort. Köra över rent av.

Det stämmer inte. Det är faktiskt helt enkelt inte sant.

Några vet det. Har förstått det. De flesta inte.

Men jag är en av dem som vet det. Och det är faktiskt huvudsaken. Om man tänker efter. Vilket man bör göra.

 

 

Så kastar domaren upp myntet i luften och fångar det sedan på ryggen av handen.

Klave eller krona? To be or not to be? Live or let die?

 

Well

Det är just sånt som avgörs

i slutspelet.

 

……………………………………

Lose yourself

Dela gärna:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.