Hem

Allting handlar om att komma hem.

Till slut.

Hitta hem. Känna sig hemma.

Eller i alla fall som hemma.

Hos andra. I tillvaron. Men framför allt hos sig själv.

Känner man sig inte hemma där kommer man aldrig känna sig hemma någon stans.

Eller med någon.

 

Därför söker jag. Fortfarande.

En varg söker sin flock.

Något att sätta tänderna i.

Gemenskap. Ett köttstycke. Lammkött kanske.

Vad som helst med lite tuggmotstånd.

 

För jag har alltid varit vilsen.

Och jag har aldrig hittat hem.

En gång trodde jag att hade det.

En enda gång.

Trodde jag hade hittat min hemmahamn.

Men när stormen rev öppet hav lossnade förtöjningarna.

Två vilsna skepp på väg i kvav

Det fanns bara vrakspillror kvar till slut

när vinden ebbat ut.

 


Nu står jag åter i fören, beredd att lägga till.

Står mitt i livet, vet vilken väg jag borde gå.

Har aldrig trott på det som stod skrivet

Och har äntligen börjat förstå.

 

Jag har rusat blint på vägen

Och sett mig om åt alla tänkbara håll.

Har aldrig nånsin saktat in på stegen

eller försökt återfå någon slags kontroll.

 


Men tror jag har det nu.

Tror jag kanske hittar hem till slut,

nu när vinden åter ebbat ut.


 

 


…………………………………………………………………………………………………………..

Som stormen river öppet hav

 

Dela gärna:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.